Här kommer fortsättningen på historien om Anna och Rövarhövdingen som Banditsracegänget  läste om i  Djupadalskapellruinen.

Det finns många skillingtryck och uppteckningar  om rövarhövdingen Ivar Munks och skogvaktarens Anna  och deras tragiska  kärlekssaga i Käglans  djupa skogar. Många detaljer är olika men det dramatiska slutet är alltid det samma.

 

Hela trakten uppbådas i en väldig skallgång efter rövarhövdingen på vars huvud ett stort pris satts. Olof Nybyggare har slagit sig ned i ett ödetorp på Lillkyrkaskogen och vill bli en bättre människa. Torpet omringas av skallgångsmännen men Olof smiter ur nätet. Han rider till torpet i Djupadal. Anna, alltjämt ovetande, tvekar att följa honom.

-          Du älskar mig således ej längre , sade fästmannen i en djup gripande ton.

-          -Jo! svarade flickan och brast i häftig gråt.

 

Olof lyfter upp henne på sin häst och nu rider de skogsvägen ned mot Venans torp vid Arbogaån som skummar och brusar likt Rhen eller Donau  i dalen nedanför  Käglans branter.

Här spränger nu Rövarkungen Ivar Munk fram med sin älskade framför sig i sadeln. De viker av efter åstranden mot Ringaby, där de måste ta sig över broarna , innan förföljarna hinner upp dem . Vägen går över ett par öar i ån, som här är som stridast. Förföljarna är nu hack i häl. Och inte förrän nu går ryttarens rätta identitet upp för Anna:

-          Jesus , min Gud ! utropade flickan, Ivar…”

Hon kunde inte säga mer ; ty hon föll i samma ögonblick  sanslös tillbaka .

Men Ivar höll henne stadigt  intill sig , drog fram sin ryttarpistol och lät hästen därefter ånyo känna hälarne.

 

Endast den tredje  och sista bron över den strida arbogaån återstår, då Ivar träffas av skottet  från en av förföljarna. Han kunde inte längre styra sin häst som kastar och bryter sig igenom broräcket, störtar ned i den vindlande forsen..

 

Skogvaktaren Johannes , Annas far, som är med bland förföljarna ,störtar sig nu också ned i de vreda böljorna för att söka rädda sin dotter.

Arma man, som med alltför svaga krafter kämpade mot det  starka elementet  -Dock inte så alldeles arm eftersom han , ty du var åtminstone lycklig nog att inte överleva denna fasans dag.

 

Alla de tre döda drogs följande dag upp ur ån. Skogvaktare Johannes och hans dottter begravdes  på Ödeby kyrkogård men rövarhövdingen grävdes ned i ovigd jord i skogen.

 

Men tre män ur Ivar Munks band grävde upp hans lik, förde  det nattetid över Väringens sjö till Ödebyhalvön , där de med skyndsamhet lönligen gåvo honom ett vilorum  vid sidan av sin älskade .

Och så slutade den grymma berättelsen om den ädle rövarhövdingen  på Käglan, Ivar Munk..

                     

 Ovanstående ur  boken Mälardalens sällsamheter av Edvard Matz